I tisdags kände jag åter det där härliga pirret i magen av upprymdhet och förväntan på vad Gud skulle göra i mötet med mina Rastavänner. Det har inte varit en gång utan att denna känsla infunnit sig. Jag kan har varit helt slut på eftermiddagen, men så fort jag kommit till mina vänner har jag blivit pigg. För mig är detta veckans höjdpunkt.

Här är några av våra TEE elever!

Så här kan våra bibelstudium se ut:  Först anländer jag till Tilapia där de flesta rastafaris hänger. Här har de flera stånd för försäljning av tavlor och egentillverkade armband med mera. Det är alltid lika kul att komma hit och man vet aldrig på för hand vad som skall hända. Ibland vill någon ha förbön eller samtala om tro. För två veckor sedan träffade jag tex. en Jude som var rastafari och vi hade ett spännande samtal. Efter en timme är det så dags för att åka i min bil. Här blir det alltid en dragkamp om de skall följa med på vårt bibelstudium eller inte. ( Be att de får kraft att följa med!). Detta bibelstudium har vi på en helt annan plats som är en Kristen bokhandel med det passande namnet Soma Biblia (läs bibeln). Denna bokhandel drivs av det Danska lutherska missionssällskapet. Här får vi vara helt gratis!

När vi kommer in i våra lokaler, vilket är ett rum med ett stort köksbord. Dukar vi upp Juice och bullar (mandazi). Sedan äter vi och pratar om veckan som varit. Jag ställer alltid frågan:

Vad har varit tufft och utmanande den här veckan?

Vilka är dina glädjeämnen?

Så får var och en svara i tur och ordning. Vi har blivit så trygga med varandra att vi vågar dela riktigt djupa saker. Ibland ber vi spontant för den som delar sin berättelse. Ibland får vi trösta den som gråter. I tisdags berättade en av killarna att han känner nöd för sin rumskompis som är muslim. Vi bad att han skulle bli en kristen. En annan gång bad vi för en av killarna som hade astmaliknande besvär. Han blev helt fri dessa besvär! Oftast är det de själva som ber för varandra. Jag ger dem bara lite enkla instruktioner. Sedan har jag glädjen av att stå bredvid och titta på när Gud verkar. Vilket är härligare än att få be själv. Dessutom får Gud äran och de lär sig att be för andra människor. Sakta men säkert börjar de nu praktisera det jag lär dem i vardagen. När alla har fått komma till tals inleder vi med en enkel bön.

Sedan börjar vi med vår TEE undervisning. Ibland har de inte läst eller gjort uppgifterna för veckan, men då ska vi komma ihåg att de flesta av dem är uppvuxna på gatan och vet knappt vad disciplin är för något. Oftast slutar vi vid åtta men det händer att vi stannar längre.

Det gäller att låta Den helige Ande leda och att kunna vara flexible! Vilket jag som Svensk och vän av ordning kan behöva mer av.