Det var dagen efter Hannas födelsedag och vi vaknade som vanligt ganska tidigt även om det var helgdag. Idag skulle det bli barnkalas, men innan dess skulle vi mest ta det lite lugnt, var tanken. Jag öppnade ytterdörren och där på dörrmattan låg en liten övergiven liten hundvalp. Troligtvis inte äldre än 1,5 månad.
Hanna sprang fram till mig och sa att valpen hade lagt sig hos vår hund Kajsa i förhoppning om lite mat o värme. Någon hade troligtvis kastat ut sin hunds valpar och den här lille stackaren hade nog virrat omkring i några dagar, för han var så mager och svag. Magen var stor som en ballong.Vi ringde på en av Mwanzas veterinärer, som kom och gav vaccinationer och avmaskningstabletter.
Barnen ville ju självklart behålla hunden, men vi vuxna var inte lika pigga på detta. Barnen gav valpen namnet Petter.
Vi försökte ge bort Petter till biskopen, samtidigt som barnkalaset var i full gång.
Biskopen vände snabbt i dörren när han såg den ynkliga krabaten. Det var liksom inte riktigt en sådan hund han hade tänkt som vakthund.
Men så kom vi på våra goda vänner Nick o Rubaini som bor utanför Mwanza.
Det ville gärna ha Petter. Så efter mat o tvagning kunde vi dagen därpå lämna Petter i goda händer.
Har ni hört ngt om Petter sen? Hur han har det?
Gosig tjej och gosig valp!