Onsdagen den 11 juni satt jag på mitt kontor på stiftet. Det var strax före tedags,alltså kl.10 på förmiddagen. (Den heliga frukosttiden här i Tanzania) Plötsligt hördes en smäll,liknande en nyårssmällare. Bara några minuter senare hördes så flera. Jag kunde uppfatta att det kom ifrån centrala delen av staden. Alla på stiftet började ringa till bekanta för att få information om läget. Det visade sig vara polisen som nu ”rensade upp”på gatorna från gatuförsäljare, som med sin kreativitet försöker förändra sin livssituation genom försäljning av frukt, kläder och allt möjligt.

Skottlossningarna fortsatte och ökade i styrka under dagen. Det var bara att ta sig hem innan eventuella vägar skulle spärras av.Vänner till oss förklarade att polisen mest ville skrämmas med sitt skjutande, men att detta kunde skapa aggression och leda till upplopp bland försäljare och andra.Vi höll oss hemma och i närområdet, där det var lugnt. På kvällen avtog skjutandet. Affärerna höll stängt och man märkte ganska kvickt hur oroligheter i staden påverkar alla. Bara en sådan primitiv sak som tillgång till mat. Efter någon dag var vi en av många familjer som bunkrade upp när affärerna åter öppnade.Nu blev det inte något farligt upplopp, men ändå fick vi uppleva lite av den känsla och oro som så många människor säkert bär på dagligen, runt om i vår värld.
Maria