Tjejer i rosa. Jag och Kaity matchade varandra fint denna dagen.

En av mina huvuduppgifter i min missionärstjänst, är att se vilken diakonal inriktning kyrkan behöver göra, när det gäller arbetet för de utsatta barnen i Mwanza. Det finns så otroligt många behov här och det är lätt att drunkna i allt, men jag har nu mer o mer funnit min inriktning ibland de barn som har olika funktionshinder. Att leva med ett handikapp är för det mesta väldigt tufft här i Tanzania. Barnen möts av oförståelse och förakt av sin omgivning. Många av barnen förskjuts eller göms undan av sina familjer. Varje vecka hörs nya fasansfulla rapporter om funktionshindrade barn som blivit behandlade som djur. Handikapp kopplas här till förbannelser från förfäder eller straff ifrån Gud.

Det finns så mycket kyrkan kan göra främst för dessa barn, men också för de familjer som önskar att ge sitt barn ett underbart liv, trots handikapp. Jag har nu börjat göra hembesök bland dessa familjer för att stötta och uppmuntra deras omsorg och kommunikation med sitt handikappade barn. Främst inriktar jag mig på barn med multihandikapp, som behöver omsorg dygnet runt. Jag hjälper nu även till på ett av Mwanzas barnhem, där de har en avdelning för barn med olika funktionshinder. Jag håller nu på att lära känna dessa barn och deras särskilda behov. Genom detta försöker jag stötta personalen till att ge barnen en så god omsorg som möjligt.

Jag tror och hoppas på att den lutherska kyrkan i Mwanza ska bli en förebild för samhället, när det gäller inställningen till barn med handikapp.
Jag älskar att tjäna Gud genom dessa barn som är så dyrbara i Guds ögon!

En fridfull adventstid till Er alla!
Maria