Vi har haft en härlig heldag med tre av stiftets regioner,där jag och min medarbetare Elida Elisha har fortsatt att försöka rusta diakonarbetare för sina stora utmaningar på hemmaplan. Det är alltid mycket förarbete att anordna möten och konferenser här. Det räcker inte att lämna brev några veckor i förväg och sedan förvänta sig att de ska komma eller för den delen höra av sig om de inte kommer. Det är alltid svårt att beräkna rätt mängd med mat och så vidare. Vi får påminna och ringa om och om igen. Men det blir ofta bra till slut, men lite annorlunda än vad man hade tänkt sig.

Vi undervisade två pass om diakoni, där vi försökte att bredda deras kunnande om diakoni. Många här har bilden av att diakoni enbart innebär att göra klädinsamlingar och andra insamlingar för att sedan ge ut till behövande. Det är ju ingenting fel med att göra sådant, men vi försöker förmedla helhetssynen på människan och Kristus närvaro och delaktighet till upprättelse för vår nästa och oss själva.

Efter undervisningen fick alla deltagare göra skrivuppgifter, där det fick tid att tänka efter hur de själva kan vara bra diakoner och vilka människor som Gud har lagt på deras hjärtan att betjäna.

Representanter från de olika församlingarna fick berätta om sina diakonala insatser under den senaste tiden. De delade både det som har funkat bra, men kanske främst det som är svårt i tjänsten. Det är bra att få möjlighet till dessa storsamlingar, så att diakonarbetare kan träffas och inspirera samt hjälpa varandra framåt.

Vi ber alltid mycket på dessa samlingar om att få del av Guds kärlek och kraft för att orka vidare.
Alla var trötta men glada efter denna heldag och redan efter några dagar, så undrade några av prästerna om det inte var dags för nästa stormöte snart!

Maria