Skottdagen använde jag till att starta min vistelse på den stora ön Ukerewe, som ligger tretimmars båtfärd ifrån Mwanza. Färjorna på Viktoriasjön är inte riktigt som Siljaline, men man får ordentligt med underhållning av de andra resenärerna. Sedan är det väldigt vackert att åka på Viktoriasjön.
Jag och en äldre farbror åt nötter och tittade på wrestling tillsammans. Med andra ord ser moderna missionärsresor lite annorlunda ut, än förr i tiden.:) Överallt var det människor. Försäljare gick runt och sålde allt mellan himmel och jord.
En säkerhetsfilm visades på teveskärmarna,där sjökaptenen hoppar i vattnet med flytvästen på och simmar runt i vattnet och skrattar. Mera sådant på Siljaline tack!

Väl framme på ön Ukerewe, blev vi välkomnade av prästen Abel Gadda, som har arbetat som präst på ön i många år. Han bodde mycket enkelt intill kyrkan med sin fru och två barn. Hans motorcykel, som han behöver för att kunna utföra sitt arbete på ön,stod parkerad inne i vardagsrummet bredvid soffan. Det är alldeles för riskabelt att ha något så värdefullt utanför huset.

Dagen efter började så det stora arbetet med att hålla i en diakonikonferens på Ukerewe.
Glädjande, så kom det mycket folk och många av dem var människor från de kringliggande öarna. De hade rest långt och var förväntansfulla.
Det var öns två präster, evangelister, kvinnor från olika kvinnogrupper ( vilket ofta utför de diakonala arbetet i stiftet) arbetare från Sinema Leo,(missionsprojekt i den lutherska kyrkan) och ungdomar.

Jag undervisade i grunderna inom diakoni och vad som skiljer diakoni och vanligt socialarbete.
Vi tog god tid på oss att både skriva och måla,så att alla skulle förstå.Jag uppmanade dem att verkligen ta med sig kunskapen hem till sina församlingar. Jag fick uppmuntrande besked via facebook, redan några dagar efter konferensen, där de var i full gång att undervisa och dramatisera det hela.
Ibland är det vanligt att vi utlandsmissionärer får stånga oss blodiga för att försöka ge kunskap som gör någon verkan, så det var väldigt uppmuntrande att det nu börjar att röra på sig i avlägsna områden.

Diakoniundervisning på gång

Deltagarna på konferensen delade med sig av sina tuffa, diakonala utmaningar, där många är helt bundna under mörka krafter och behandlar kvinnor och barn på ett fasansfullt sätt. Det bor få kristna på öarna, så det var väldigt tacksamma för att få vara tillsammans denna dagen.
Vi använde mycket av vår tid till att be för varandra och be Gud om styrka och kraft för dem att orka vidare.
Här handlar deras diakonala arbete om att älska sina fiender på ett väldigt konkret sätt.
Glada och tacksamma,avslutade vi så dagen.
Nu hade vi morgondagens båttur och wretlingsmatch att se fram emot!

Maria

Sötast på Ukerewe!